Bli rik i ditt liv!

Bli rik i ditt liv!

Ett rikare liv?

Med fötterna stadigt på jorden, lutad mot min diskbänk och huvudet i det blå finns jag här med mina djupa, vardagsfilosofiska samt helt vanliga ytliga funderingar.

Jag lever ett downshiftat liv och med det följer funderingar på vad som egentligen gör livet rikt. Jag kände att jag ville styra mer över mitt liv, min tid, min konsumtion och mitt avtryck i miljön, men också känna att man kan vara rik inom sig genom att ta vara på livet och det man har.


Just nu försöker vi minimera kemikalierna vi utsätter oss för och leva mer klimatsmart samt leva med en mer medveten konsumtion - en förutsättning för att kunna downshifta.


Hoppas detta ska bli en riktig Må-Bra-Blogg!


Kontakt:

lillahumlan@hotmail.com


Tack tack och åter tack, samt varning!

TacksamhetsdagbokenPosted by lyckolina Fri, August 05, 2011 09:33:08
Det här blir tyvärr ett litet annorlunda inlägg, men jag vill också passa på att varna er andra.

Livet är skört, men barn är tack och lov hållbara!!!

På bara ett ögonblick kan det hända något och livet kan förändras, det fick vi återigen en påminnelse om igår.

För det första vill jag bara säga att allt gick bra och det är jag så innerligen tacksam för så jag finner inget annat ord än bara TACK!!!!!!!!

Men det kunde lika gärna ha gått riktigt illa.

Lillkillen som väger 20 kg och lilltösen som väger knappa 14 kg hoppade studsmatta på en studsmatta där det inte finns vare sig kantskydd eller nät. (Vi har det på vår egen studsmatta vill jag bara säga, och de är vana hoppare som aldrig trillat av. )

Vi hade sagt till noga att de fick hoppa lugnt och särskilt då lillkillen som bara skulle få studsa försiktigt med syrran. Dum som man är. Som tror att barn gör som man säger. Nej, barn gör visst som storebror har gjort med en tidigare...dvs när lilltösen vänder ryggen till så gör lillkillen ett dundersupertryckarhopp precis bakom henne. Och hon var inte beredd. Inte en chans att ta emot sig. Jag ser hur hennes huvud kastas fram och tillbaka.

Ni kan ju förstå resten själva.

Lilltösen flyger av och skriker - tack högre makter för att hon iallafallskrek - ett skrik som jag aldrig, aldrig mer så länge jag lever vill höra, hon skrek sig faktiskt verkligen blå om läpparna. Och sen andas hon - tack igen

Lillkillen vrålar förlåt i högan sky, lillan skriker och jag är faktiskt inte säker på om hon är skadad nånstans. Hon vill eller kan inte berätta var det gör ont.

Senare: "bara" lätt hjärnskakning och ett litet blåmärke. TACKTACKTACKTACKTACKTACKTACKTACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ännu senare; vi vilar hon och jag, ansikte mot ansikte som vi alltid gjorde när hon var riktigt liten. Jag känner hennes varma, lena, småtunga kropp mot min arm och då börjar tårarna rinna. För jag förstår ju också hur illa det hade kunnat gå, och att hon har änglar som vaktar henne.

Jag håller med Annika Lantz som i sin bok 9 1/2 månad skriver: att få barn är det modigaste jag nånsin gjort.

Jag travesterar henne lite:
Att ha dem och försöka bevara dem hela och intakta och skydda dem från varandra och sig själva är det modigaste JAG nånsin gjort.

Och nu ett varningens ord: Säkra era studsmattor! Ska små barn hoppa måste det finnas skyddsnät runtom!

  • Comments(6)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by lyckolina Sun, August 07, 2011 09:12:42

Fembarnsmamma - du har så rätt! Jättebra skrivet, för det är ju så det är. Man måste också veta när det är dags att släppa taget och det tycker jag är svårast av allt....

Posted by Fembarnsmamman Sat, August 06, 2011 23:18:13

Skönt att det gick så bra! Tänk så skört det är livet. Förstår precis vad ni menar du och Annika Lantz och håller helt med. Det är inte lätt att beskydda, det är inte lätt att släppa taget och heller inte lätt att hitta balansen däremellan. Och så den vackra bilden av tårar och näsa mot näsa, kan riktigt se och känna närheten och innerligheten...

Posted by lyckolina Sat, August 06, 2011 07:39:47

jeanette - tack för kramarna, de behövdes!

Posted by jeanette sandelin Sat, August 06, 2011 05:56:06

flickornas har nät! den står hos pappan och som tur är tänker vi samma där...

oj, vilken story... jag förstår dina tankar och känslor :)

kramar i hög från dalsland//

Posted by lyckolina Fri, August 05, 2011 21:40:51

Ja det var tur att hon hade änglavakt där! Kommer inte låta lilltösen hoppa utan nät mera.

tack för tips, jag ska försöka bli bättre på att återkoppla till hur vi gjort tidigare år. Ska bli intressant nu när lillebror ska skickas upp i skolan - storebror och lillebror kommer gå i samma klass eftersom den är åldersintegrerad här.

Posted by www.barnenshjaltar.blogg.se Fri, August 05, 2011 10:03:36

Oj, ja fy det kunde slutat illa. Vilken tur att det gick bra!
Vi har nät på vår men vi är tyvärr de enda i hela grannskapet som har det tror jag.

Ang smidigare övergång så tror jag det enda man kan göra är att förbereda nästan så det blir löjligt. Gärna förtydliga med att visa bilder. Kanske från samma tid förra året. Jag har märkt att bilder förenklar även om barnen är högbegåvade. Det blir liksom AHA var det så du menade :P