Bli rik i ditt liv!

Bli rik i ditt liv!

Ett rikare liv?

Med fötterna stadigt på jorden, lutad mot min diskbänk och huvudet i det blå finns jag här med mina djupa, vardagsfilosofiska samt helt vanliga ytliga funderingar.

Jag lever ett downshiftat liv och med det följer funderingar på vad som egentligen gör livet rikt. Jag kände att jag ville styra mer över mitt liv, min tid, min konsumtion och mitt avtryck i miljön, men också känna att man kan vara rik inom sig genom att ta vara på livet och det man har.


Just nu försöker vi minimera kemikalierna vi utsätter oss för och leva mer klimatsmart samt leva med en mer medveten konsumtion - en förutsättning för att kunna downshifta.


Hoppas detta ska bli en riktig Må-Bra-Blogg!


Kontakt:

lillahumlan@hotmail.com


Gå - bredvid - förälder?

LivetPosted by lyckolina Tue, September 20, 2011 07:17:45

Under mina snart 9 år som förälder till numera tre barn har jag naturligtvis funderat en hel del på vilken sorts mamma jag skulle vilja vara, och eftersom det inte följde med någon manual från BB så har jag ju fått prova mig fram.

Det är lustigt egentligen för hur ofta är det t.ex som man säger till en körkortsaspirant att du får prova dig fram under resans gång, bromsen hittar du nog så småningom...? Nej just det. Men med barn är det så.

I sommar har jag hunnit observera hur min egen personlighet ibland krockar med det som jag egentligen har som mål. Jag vill ju trots allt också uppfostra barnen till några som passar in i det samhälle vi har idag.

1, Jag är ofta den där Gå - Före - Mamman. Som stövlar iväg och slänger ner barnens saker i väskor och själv plockar upp för att jag har inte tid och orkar inte vänta på att barnen ska göra det själva. Jag tror inte det handlar så mycket om att gå före och sopa banan som en curlingmamma, utan det handlar mycket mer om min egen otålighet. Och min stress. Samtidigt som jag går fram som en bulldozer på för mycket koffein så skriker jag otåligt ordrar och förmaningar bakom mig, för att se till att barnen går exakt i mina fotspår och inte avviker för då blir det tidsfördröjning, och det har vi absolut inte tid med. Inte om vi ska passa in i samhället iallafall och det vill jag ju lära mina barn. Här finns inte riktigt plats för barnen, och inte mamman heller. Den här mamman blir långt mer Service - Mamma än vad jag vill vara. Ungarna kan faktiskt packa sina skolväskor själva om jag bara ger dem tid! Den här mamman kan flytta in i garderoben ett tag, tycker jag.

2, Jag är Gå - Långt - Bakom - Mamman. Barnen får göra ( nästan) vad de vill. De springer omkring och spikar fast brädor i altanen, ser för mycket på skärmar, ger sig ut i vår dunge och har picknick. Fungerar oftast bäst tillsammans med kompisar, men jag försöker ändå att springa efter och förmana och ropa för att se till att de håller sig på banan och går i de fotspåren jag vill att de ska gå i.

3, Ibland under vissa lyckliga, närvarande stunder hittar jag till det förhållningssätt jag helst vill ha: Jag är Gå - Bredvid - Mamman. Kanske håller jag ett barn i handen, men jag låter barnet bestämma det. Vi går bredvid varandra och det är inte för att jag ska kunna pressa ett barn att gå den bana jag tänkt ut, utan det är för att jag ska kunna följa barnet istället. Lyssna på henne eller honom och sen tar vi kanske ett gemensamt beslut eller så är jag bara med i barnets värld.

Varför tar jag mig inte tid till det oftare, det skulle jag ju faktiskt kunna trots att det är så mycket annat som behöver göras. Jag vet ju att det är vad som gör mitt liv allra rikast, och förhoppningsvis tycker barnen det också.

Hoppas också att jag ju äldre mina barn blir, mer ska bli den mamman som kan släppa taget exakt i rätt tid och hålla kvar när det behövs. För inte vill jag väl att barnen ska bli kopior av mig och göra samma saker som jag gjort i vuxen ålder? Men det är en diskussion som lär dröja många år till!



  • Comments(5)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by lyckolina Sun, September 25, 2011 17:17:01

Anna, tack för dina kloka ord också! Ja ibland behöver man påminnas om det viktiga i livet!

Posted by lyckolina Sun, September 25, 2011 17:15:41

Fembarnsmamman - tack för fina ord! Skönt att ett proffs som du ;0) ger ett erkännande om att det inte alltid är lätt!

Posted by Anna Thu, September 22, 2011 10:49:40

Funderat lite på vad du skrivit. Gillar det. Det finns för mycket stress i vardagen hos många å framför allt hos mig! Det är så mycket man vill göra men när det väl kommer till kritan och man får välja, så väljer man ju barnen och familjen! Alla gånger! Ibland måste man påminna sig själv vad som egentligen är värt något här i livet!

Posted by Fembarnsmamman Tue, September 20, 2011 22:14:06

Känner att jag vill tillägga: Du gör ett fantastiskt jobb! Att vara mamma är inte lätt. Det finns som du skriver ingen instruktionsbok och det är mycket trial-and-error. Det annorlunda valet vi gjort gör det heller inte lättare, då finns det verkligen ingen mall.

Men bara faktumet att du funderar kring ditt föräldraskap och hur du vill att barnen skall se dig gör dig till en alldeles lysande mamma.

Och att se det man inte är nöjd med i sitt agerande kräver mod och insikt.

Heja dig!

Posted by Fembarnsmamman Tue, September 20, 2011 22:06:28

Så många bra och värdefulla funderingar du har. Och bra begreppsindelningar på mammasorterna. Tänker omedelbart att jag visst är jag också den där gå-före-mamman med barska rösten och ordrar hit och dit. Det känns inte så bra men så ser sanningen ut. Och gå-långt-bakom försöker jag också vara emellanåt, för visst löser barnen mycket alldeles själva och är kreativa i de stunderna. Och så de närvarande stunderna de är bäst. Gå-bredvid-mamman, närvarande här och nu i ett gemensamt utbyte, ett heligt ögonblick.

Blir rörd av dina tankar och har många gånger funderat precis så här men inte fått till det på ett så tydligt och kärnfullt sätt som du. Jag hoppas att barnen ser det goda och kärleksfulla jag gör och att de ju äldre de blir inser att livet är svårt. Den finaste versionen av sig själv skulle nog de flesta vilja vara men det finns mycket som står ivägen ibland och skymmer sikten. Det är tråkigt men sant.

Jag tror att barnen, era och våra, ser att det vi gör att prioritera dem. Kanske kommer de inte att se det nu men som du skriver med tiden.